24 juli 2010 ~ 5 kommentarer

WordPress vs Thesis eller: finns det verkligen etiska konsumenter?

Webbprojekt

Under en längre tid har det pågått en fejd mellan gänget bakom publiceringssystemet WordPress och Chris Pearson, webbutvecklare som gör temat Thesis till just WordPress. Orsaken till fajten är att Thesis inte varit licensierat på samma sätt som WordPress.

GPL (GNU General Public License) går i korthet ut på att vem som helst helt gratis får använda och bygga vidare på ett program. WordPress hävdar att alla som bygger vidare på WordPress kod måste ha samma GPL-licens. Chris Pearson å sin sida menar att GPL-licensen inte gäller eftersom det är hans arbete. Han vill ha kontroll över sin produkt och tjäna pengar på den.

Nyligen gick Pearson dock med på att delvis licensiera Thesis som GPL för husfridens skull. Det som fått GPL-licens är själva php-koden, men däremot inte CSS och JavaScript. Det går därmed inte att kopiera Thesis rakt av och sälja det vidare, men en duktig utvecklare kan bygga om Thesis i en gratisvariant.

Svenske öppenhetsprofeten Joakim Jardenberg skrev om detta igår på sin blogg. Han uppmanar alla som använder Thesis att bojkotta eftersom Chris Pearson verkar vara en tveksam typ. Eller lite mer rakt på:

Jag vill inte stötta ett rövhål. Jag måste byta tema. Att han i elfte timmen halvhjärtat ändrar licensen förändrar inte det faktum att han inte är en person jag vill ha att göra med. Alls.

Jag respekterar Jardenbergs hållning och kan tipsa om temat Lightword som jag valde efter att ha kollat igenom alla de förslag som nämndes bland kommentarerna.

Men det som gjorde mig lite konfunderad var det starka avståndstagandet. Det påminde lite om när folk bojkottar ett krigande lands varor eller veganer som protesterar mot en omoralisk köttindustri. Genom att inte köpa tar man kraftigt avstånd på grund av moraliska betänkligheter.

Detta liknar det som på engelska brukar kallas för ethical consumerism. Vanligen brukar det handla om att man köper en vara med en viss symbol på. Vi har säkert alla köpt ekologisk mjölk, rättvisemärkt choklad eller Svanenmärkt tvättmedel. Ofta gör företag detta som ett led i sin marknadsföring för att locka till sig ett visst segment av kunderna.

Men handen på hjärtat, är detta genomtänkta val grundade i en genomtänkt etik och fakta? Eller är det nyckfulla infall inspirerade av larm i media? Kanske går det till och med på rutin, ”för att det känns bra”. Om någon på allvar säger sig kunna motivera alla sina inköp etiskt skulle jag väldigt gärna höra hur hon eller han får till det rent praktiskt.

Jag menar det finns ju alltid någon invändning mot större företag. Är det inte barnarbete i tredje världen så är det miljöförstörelse eller grumlig affärsetik. I de fall jag länkar till har media rapporterat om missförhållanden, men tänk alla gånger då det förekommer missförhållanden och media inte rapporterar? Ska kunden själv undersöka om chefer i det aktuella företaget är idioter? I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att chefer oftare har narcissistiska drag.

Hur gör man till exempel med sportstjärnor som beter sig illa åt eller kulturpersonligheter som inte har rent mjöl i påsen? Ska man inte få applådera när Franck Ribery gör mål, lyssna till Papa Dee på radion eller kunna uppskatta filmer av Roman Polanski?

Jag säger varken bu eller bä i frågan om bojkott av Thesis. Men jag tycker att det är intressant att man kan ha en moralisk övertygelse om en viss produkt och bojkotta den därför att den som står bakom produkten är moraliskt tveksam. Orsaken till min skepsis är att en sådan hållning riskerar att få orimliga konsekvenser om man tillämpade den på alla sina val av produkter.

Hur vet vi att inte alla andra produkter vi köper är producerade av personer av klandervärd natur? Hur ska vi avgöra vad som är tillräckligt moraliskt förkastligt för att vi ska bojkotta? Hur vet vi att till exempel media inte har fel i sina anklagelser mot ett företag eller en person? Vilka etiska principer bygger vi vår övertygelse på? Har vi en genomtänkt livsåskådning som vi grundar våra handlingar på?

Att vara en etisk konsument som inte handlar godtyckligt tror jag är mycket svårt. Men kanske är det värt ett försök?

Tags: ,
  • http://jardenberg.se Joakim Jardenberg

    Jag tror nyckeln är att de valen sällan har med logos att göra. Det handlar om ethos och pathos istället. För min del var the tipping point i det aktuella fallet intervjun med Chris Pearson. När jag hörde honom, rakt av och oredigerat, växte en antipanti som var mer än tillräcklig för att jag inte bara skulle ta egen ställning utan också ge en röst åt det.

    Vi är alla sammansatta människor, vilket betyder att vi också är komplexa konsumenter. Det får vi nog fortsätta leva med.

  • Pontus Löf

    Jag tror att det är väldigt svårt att alltid köpa etiskt. Det kanske är just som i detta exempel – en upplevelse av att något inte står rätt till, vilket leder till att man spontant vill visa att man tycker att det är fel genom att avstå köp. Och det kanske är tillräckligt gott.

    Människor är som du säger sammansatta. Oscar Wilde lär ha sagt:

    Människan är en förnuftsvarelse som alltid tappar tålamodet när man fordrar av henne att hon ska handla efter förnuftets lagar.

  • http://jardenberg.se/b/jardenberg-kommenterar-25-jul-2010/ jardenberg kommenterar – 25 Jul, 2010 | jardenberg unedited

    [...] WordPress vs Thesis eller: finns det verkligen etiska konsumenter? | Pontus Löf [...]

  • Freddie

    Vi vet inte om vissa andra produkter vi köper är moraliskt tvivelaktiga, men det kan väl knappast vara ett argument för att köpa en produkt som vi vet är moraliskt tvivelaktig? Hållningen att vi inte bör ta moraliska beslut eftersom vi inte är allvetande tycker jag är desto knepigare. Därtill; varför låta det stanna vid konsumentfrågor? Alla handlingar vi tar kan ju indirekt gynna någonting omoraliskt; ergo finns det ingen anledning att någonsin göra det vi tror är rätt?

  • http://pontuslof.se/ Pontus Löf

    Jag förstår inte riktigt ditt resonemang kring att avstå från att göra rätt överhuvudtaget och på vilket sätt det hänger ihop med vad som många gånger ter sig som inkonsekvent konsumentetik.

    I mitt inlägg efterlyste jag just en grundläggande etik som man kan bygga sin konsumentetik på. Den farhåga jag resonerade kring var att en grundläggande etik många gånger saknas och att bojkott sker på impuls snarare än som en genomtänkt köpstrategi för alla produkter.

    Jag landar i slutsatsen att det är värt att göra så gott man kan, och köpa etiskt i enstaka fall trots att man inte kan formulera en grundläggande etik som grund för alla sina inköp. Jag tror att de flesta av oss formar våra livsåskådningar utifrån livserfarenheter i givna sammanhang, inte från att filosofera och ägna sig åt argumentanalys och på så sätt hitta en universell och vattentät etik. Det finns också stöd i livsåskådningsforskning för denna tes. Se till exempel: http://info.uu.se/press.nsf/pm/det.ar.id27.html